Elin Fahlgren, snart instruktör

På lördagen möttes vi av ett så gott som fullsatt Scandinavium och det var extremt nervöst, men oerhört taggat att gå in och köra våra lopp. Zessi var fantastisk och vi var felfria och snabba. När det gäller felfritt och snabbt så hoppas jag att det håller i sig, fast för min egna hund Stella. På fredag åker jag o Hanna upp till Örebro med tre hundar som ska tävla på lördagen. Stella och jag ska lägga all kraft och energi på Agility 1 där vi har en envis pinne kvar att ta. Men självklart även göra en bra insats i Hopp 2.
Det ska verkligen bli superroligt att komma ut på tävlingsplanen igen, framför allt efter all träning för Jenny den här vintern. Nu får vi se vad som har hänt ;-)

Igår hade jag min första kursstart i Agility nybörjare på Hundens Hus och nervöst var det... Men det flöt ändå på ganska bra hoppas jag. Jag lär mig av det som inte gick superbra tills nästa gång då det ska bli bättre. Känns i alla fall som en härlig grupp - med sex trevliga hundar och tillhörande mattar och hussar.

Vaddå vallhund? :-)

I år så har jag den stora äran att tillsammans med medlemmar i Göteborgs hundungdom äntra Scandinaviums arena under fantastiska Göteborg horse show och delta i agilityuppvisningen där på lördagen och söndagen. Det ska bli fantastiskt roligt! Dock får jag inte sällskap av mina egna älskade hundar, utan ska istället få låna en hund som en kompis till mig tävlar. Zessi är en fantastisk agilityhund och jag vet att hon kommer att lotsa mig genom de här uppvisningarna.
Anledningen till att jag inte har med mig Stella är att ljudnivån inne på arenan kommer att bli aldeles för hög, och Stella som har problem med höga ljud inte kommer att må särskilt bra under de omständigheterna. Zessi däremot är en veteran i Scandinavium-sammanhang. Känns tryggt att ha henne vid min sida :-)
På tisdag blir det genrep inne på arenan, så vi ska ha koll på så mycket som möjligt innan helgen.

Idag har vi ägnat våran dag åt först snö-puls-promenad tillsammans med hundvänner och sedan bar det av mot Scandic där det hölls ett årsmöte för GHU. Efter det har jag och mina härliga vänner tillbringat åtskilliga timmar åt att skotta snö, putta lastbil, bära hinder, putta mer lastbil, undvika att köra fast ännu mer och bära ännu mer hinder. Från Scandinavium till klubben till Scandinavium - på ungefär fyra timmar. En riktig trapats och vi förtjänar banne mig bradgguldet efter det här! :-)

Fina Zessi

En liten uppdatering från 2010 såhär långt.

Vi har nu haft den längsta vintern här nere i väst på över 25 år. Det är knappt att man kan förstå det...! Jag har alltid velat ha en sån här vinter och tycker att det är helt fantastiskt ute och hundarna är överlyckliga. Snö är det roligaste de vet!
Vi har fortsatt med agilityträningen även på snö, dock blir det lite lugnare då... Stella har fått åka till ridhus och träna för Jenny Damm ett par gånger i vinter och sedan fått lite läxor att träna på hemma. Freja har fått följa med vid ett tillfälle även hon och nu har vi börjat gå in närmare på bakombyten och 12-pinnars slalom. Farten kommer, men nu vill vi gärna börja hoppa hinder säger hon. Nu när vi bara tränar på snö blir det pinnar på marken och korta små kombinationer som inte kräver för mycket fart eller precision. Vill inte ha en halkande hund, och det har jag kunnat undvika också.
Vi har även fått upp en rejäl kamplust i Freja, efter mycket träning och nu är bollen med snöre i en toppenhärlig belöning. Det har blivit en hel del inomhusträning och vi satsar stenhårt på kontaktfält och torr-byten här hemma. Åkte även till Borås och Fristads hundskola för ett par helger sedan och tränade agility inomhus.

Instruktörsutbildningen klarade jag (tänk att det var så länge sedan jag bloggade här) och nu kan man gå kurser för mig på Hundens Hus i Göteborg - vilket känns toppenroligt. Det har fortsatt bli ett aktivt hundliv och jag har blivit invald i Göteborgs Hundungdoms styrelse där jag nu sitter som ledamot. Ska bli riktigt roligt att engagera mig i GHU och göra vad jag kan för att klubben ska fortsätta att utvecklas.

Stella och jag var med på agilityuppvisningen på My Dog 2010 som GHU hade hand om och Stella gjorde flera felfria rundor med bra fart. Inte påverkad av omgivningen och ljuden alls. Matte var ofattbart stolt. Fick bland annat inhandlat ett B&T täcke som jag fick broderat Stella på, (Freja ska få sitt snart), nytt halsband, stor canvasbur som båda hundarna kommer att få plats i på tävlingarna i sommar och mycket annat smått och gott. Freja var med på genrepet på onsdagen och fick träna lydnad i en utställningsring. Det var en hel del skällande från hennes sida, men hon skötte sig ändå bra och var glad.
Lydnadsträningen går också framåt och jag hoppas att jag kommer att kunna uppfylla mitt mål med henne och starta en LK1 till våren/försommaren.

Just nu är det ofattbart smockluft i min kalender och jag har inte mycket fritid. Båda bloggarna har fått lida och för det är jag ledsen. Imorgon, lördag den 5:e december sätter jag mig ner vid skolbänken igen och ska skriva mitt examensprov för min instruktörsutbildning, på söndag är det den praktiska biten.

Jag är jättenervös, stressad och har fått magkatarr igen, så går omkring och mår illa mest hela tiden. Jag försöker ta det lugnt, planera min tid, varva plugget med roliga saker, men tyvärr tar de roligare sakerna över och jag missar mycket av pluggandet... Jag är sämst på att plugga, men har tagit ledigt från jobbet idag för att få till lite extra studietid. Vi får se hur dagen utformas. Någon som har några bra kom-ihåg-det-du-läser-tips får ni höra av er innan dagen är slut ;-)

Träningen med Freja går fantastiskt fint. Vi har kört staket ordentligt och slalom började släppa när vi var uppe på träningen sist, vilket känns lovande. Stannaträningen har varit det nästan svåraste. Att få Freja att sitta kvar framför ett hinder verkade vara en omöjlig uppgift i början, hon satt som om hon satt på glödande kol hundrackaren. Rumpan kunde bara inte sitta still, det fanns inte i hennes värld :-) Har provat att ställa henne, lägga henne och så med. Utan hinder kan hon sitta kvar HUR länge som helst, men massor av störningar. Så nu har en hel massa, massa tid gått åt att bara lära busungen att det inte lönar sig att tjuvstarta. Jag har försökt göra en pakt med mig själv, att jag ALDRIG ska låta Freja tjuvstarta. Varken på träning eller tävling, och jag ska verkligen försöka hålla detta för att undvika att få en tjuvstartande hund :-) För tro mig, tjuvstartandet är i hennes gener!

Vi har en tävling kvar i år, och den är den 14:e november i ett ridhus i Varberg. Då ska vi köra agility klass 1 och jag hoppas att vi kommer att göra bra ifrån oss, så vi kan börja nästa säsong med att tävla i tvåan i både agility och hopp! Det här med kontaktfält är något som jag inte hade en aning om hur man skulle träna när jag började med agility. Det var efter ett års träning på kurs som jag egentligen blev introducerad för det.

Kontaktfältsträning är en hel djungel, det finns hur många olika sätt som helst och dessutom olika sätt att träna in alla metoder. Du har 2 på 2 av, stanna, ligg, running contacts m.m. Jag har knappt idag bestämt mig för vilken metod jag använder, utan har helt enkelt inte några kontaktfält på Stella. (inte bra, inte bra). Vi kör på lite hej villt och tanken är att hon ska springa fram och STANNA på kontaktfältet längst ner innan hon springer vidare. Vi behöver väldigt mycket mer träning på dessa hinder för att få till ett bra flyt.

Med Freja ska jag göra med 2 på 2 av på balansbommen och har nu introducerat detta arbete genom att börja lära Freja att trampa på en disktrasa. Trasan/locket kommer jag sen att föra över till balansbommen, efter en nogrann procedur :-) Träningen med Freja fortsätter att göra framsteg och hon trampar fint på locket, nu ska vi bara ta ut träningen också...!

Nu har jag haft min första officiella teorilektion för mina två grupper jag kommer att ha i vardagslydnad. Det var nervöst innan, men det gick bra.
Jag såg till att förbereda mig ordentligt innan:

- Kunna min fakta.

- Ha mina fusklappar i ordning, bra uppspaltat.

- Ha extrainformation om tiden går för långsamt, eller se till att ta det viktigaste först om tiden går för fort.

- Se till att allt material var i ordning.

- Fungerande pennor och whiteboard.

- Mobilen avstängd.  

Vi har gått igenom: belöningar, belöningstänk, träningsläge, sinnestämning, lite hundspråk, hundmöten, inlärningsmodell, klassisk inlärning - olika termer, stimulans, aktivering, passivitet, hundens grundbehov och även prat om den missförstådda dominansen.

Det var ett trevligt gäng som satt i min soffa, käkade bullar, drack kaffe - lyssnade på mig och deltog i diskussioner och prat. Det känns bra nu efteråt men det var minsann redigt nervöst innan! Det jag känner nu, byggt på min brist på lång erfarenhet, är att det kan bli svårt när man får frågor man inte är förberedd på. Men det kändes jättebra och jag hade "svar på allt" - haha, skämt åsido så kändes det jätteskönt.

På söndag är det kursarnas första tillfälle med praktisk träning och det ska bli jättespännande att träffa allas hundar!

Att lägga spår för sina hundar är något som många sysslar med. Man kan lägga personspår, godisspår, matte/hussespår, viltspår osv. Alla hundar mår bra av att använda sin nos i arbete och det är ett tillfälle för hunden att arbeta på helt egen tass och själv lista ut hur den ska arbete. Vilket gör spårandet till en väldigt bra aktivering, hunden både rör på sig i skog/mark, arbetar mentalt och får använda sin nos!

Jag har precis lagt mitt första "officiella" spår för mina hundar och gjorde som följande.
1. Tog med mig hundarna ut i skogen, lät de bli av med lite överskottsenergi och
2. band sedan fast båda vid ett träd. Sedan gick jag utom synhåll för att hitta en bra punkt att lägga mitt spår.
3. Jag bestämde mig för var mitt spår skulle börja, ställde mig vid punkten och trampade runt lite (ett s.k upptramp) och gick sedan rakt ut i terrängen. Då det var första gången la jag spåret helt rakt, för att det inte ska bli för svårt. När jag gått färdigt la jag ut min belöning som i detta fallet var en smaskig pinne och en godisbit.
4. För att komma tillbaka till mina hundar vill jag nu inte korsa mitt spår, utan jag går i en u-sväng för att inte hunden sen ska bakspåra.
5. Jag hämtar den hund som ska spåra, vid upptrampet sätter jag på sele och lina och säger inte mer än "varsogod". Stella gick rakt på spåret, som om hon aldrig gjort något annat förut och rakt till sin pinne.
Freja förstod först inte grejen riktigt, och då spårande är ett arbete där vi vill att hunden ska arbeta självständigt så vill jag inte hjälpa henne för mycket heller. Jag tar ett steg i rätt riktning men låter linan löpa fritt, och utan lockord. Då hon börjar spåra, följer jag efter med lös lina, så mkt som hon behöver och går efter henne.

Har man en hund som inte alls, gör några inviter till att börja spåra, så kan man själv börja "leta" lite i marken vid upptrampet för att få upp hundens intresse över att vi letar efter något. Nästa gång kanske man lägger ett godisspår, dvs droppar godbitar i spåret eller drar leksak eller godis i spåret för att få ett tydligare spår att hitta.

När man sysslar med en hundsport med fart, höga krav och prestationsångest kan det vara bra att komma ihåg att det är något som även drabbar hunden. Agility (och flera andra sporter) är en stressig aktivitet.

Stress är ett påslag som kroppen har för att hantera vissa situationer. När en individ utsätts för något som påverkar känslorna både negativt och positivt - då blir det ett överskott av adrenalin i kroppen, som orsakar stress.

All stress behöver inte alltid vara negativ, men man ska tänka på att genom att hunden kan utveckla både psykiska och fysiska problem om hunden utsätts för stressaktiviteten för ofta, och utan möjlighet att varva ner efteråt. Kamplekar, all form av träning, speciellt med aktiviteter med högre fart iblandad, hundmöten osv. är något som hundar kan stressa upp sig över, och ha problem att hantera.
När hunden går upp i stress, kanske i ett agilitylopp - så skjuter adrenalinet, magsyrorna och könshormonerna i taket, och kroppen fortsätter att producera adrenalinet i 10-15 min efter händelsen. Det tar sedan ca 48 timmar för hunden att gå ner i igen (jaa, det tar faktiskt så lång tid!) och för vissa individer tar det ända upp till 2-6 dagar att återhämta sig ordentligt.

Man ska inte låta detta hindra en från att hålla på med roliga aktiviteter med sin hund, som t.ex. agility. Men det är viktigt att ha stressfaktorn i bakhuvudet när man arbetar med sin hund, speciellt med vissa raser. Tänka på att man har en belöningsform som passar, att hunden har möjlighet att varva ner ordentligt efteråt och att stressfaktorn ska försöka ligga så lågt som möjligt.

För ganska precis en månad sedan så fick jag hem en liten ruffsig busunge, i form av en bordercollietik. Freja har bott på en gård utanför Göteborg med massa andra bordercollies och får, dock så vallade hon inte riktigt på det viset som hennes ägare hade velat, och då hon satsar på SM så beslöt hon sig för att låta Freja komma till någon annan - nämligen mig :-) Hon är dock inte min helt och hållet än, jag har henne fortfarande henne på prov - men om allt går som det ska så är hon min egna ganska så snart.
Freja får nu ett uppehåll när det gäller allt vad får och vallande heter för ett tag, och vi ska istället testa på agility (som är mattes stora passion) Vi kommer att lägga ner en hel del tid på det här i vinter, och hoppas att få till Frejas första agilitystart till våren!

I söndags gick Freja igenom en lång tunnel för första gången, som dessutom var lite vinklad och jag var såklart jättestolt. Hopphinder håller vi också på med, försöker få in flytet och framåtandan ordentligt innan vi arbetar vidare. Slalom har jag lite olika sätt att träna på, men har nu fått till ett jättebra tips från min goda vän Hanna och tränar numera Freja med en koppelmetod och det går fantastiskt bra. Vi har tränat med denna metod två gånger och Freja letar redan portar och har flyt framåt!

Freja med sin snuttefilt

I lördags tog jag med mig båda mina flickor, några vänner + pappa och åkte till Torslanda hundklubb för en inofficiell agilitytävling. Soligt väder, bra domare, roliga banor och trevligt sällskap gjorde att dagen blev helt underbar! Det blev en vinst för oss i agilityklassen, trots slarvig handling från min sida. Sen fick vi fem fel i Hopp A där vi knep tredjeplatsen, men med den snabbaste tiden :-) Under Hopp B var vi ruskigt trötta, det blev där två vägringar men en sjunde plats och pris. Så vi kom hem med två rosetter och två trötta hundar när dagen var slut.

Agilitytävlingar är bland det bästa jag vet. Det finns inget bättre än att planera banvandringen, stänga ute alla andra och deras vägar. Bara tänka på sig själv och sin hund. Alla kan inte springa likadant, för alla hundar är olika. Sen att värma upp hunden, känna drivkraften och viljan att jobba, för att sedan sätta henne i starten och efter att ha placerat mig rätt, ge den efterlängtade startsignalen och hunden flyger iväg! Gud så underbart :-)

Att banan inte alltid utförs på det viset som du har tänkt dig, det är en annan femma - men ni har alltid roligt! Man är omgiven av påhejande klubbkamrater och hundkompisar, och som rookie träffar man nya människor och hundar på varje tävling.